seyaa

snart så e de dags för begravning:(
det börjar kännas lite nu att de närmar sig
jag kan inte fatta det, att min morfar är borta för alltid, det är så svårt
både min mormor och morfar har gått bort inom ett år
plus en skilsmässa för ett och ett halvt år sen
hela jag är påväg bort, jag vet inte om jag klarar det länge till
jag har många grr tänkt hur lätt det är att ta självmord och har nästan gjort det
det har varit många grr som jag nästan har tagit det där steget
men aldrig vågat
men nu, nu känns det som om jag skulle kunna göra det hur lätt som helst
jag vet inte vad som skulle hindra mig
jag kan inte se någon mening med livet längre
allt går åt helvete, vfr händer detta mig? vem har tagit all min lycka ifrån mig?

vfr måste jag lida så? jag klarar inte mer!! jag vill inte längre leva!

mina andetag har tagits

jag har tagit det sista andetaget

nu faller jag mot marken

ingen som tar emot mig

jag är nu borta från världen

inget mer lidande, inget mer gråtande

nu är smärtan borta som om den aldrig funnits

jag har nu hoppat av jorden och kan inte komma tillbaka

tillbaka till de liv jag hade

till de liv som var så smärtsamt och mörkt

jag hoppas att en dag kmr det bli verklighet för mig.