seyaa

allting var bra, hon hade börjat i ny skola och fått en massa kompisar och för första gången kände hon sig lycklig.
på vårterminen var allt bra också, tills den dagen kom, den kvällen, den middagen...
hon fick veta att hennes föräldrar skulle skilja sig, hon blev förkrossad och visste inte vad hon skulle göra.
båda började söka ny bostad medans skolan gick på och snart var skolavslutningen här...
sommarlovet blev till att packa och flytta och göra sig hemmastadd i de två nya boendena.
hon började åttan och höll på att skapa nya rutiner med de två boendena, de var inte så mkt mer med de...
plötsligt hade hon en ny vardag och det var lite konstigt...
pappa skaffa sig ny tjej direkt efter skiljsmässan och de hatar hon, hon avskyr pappa ett tag för att sedan motvilligt acceptera det.
november, de var mörkt och kallt och hon fick veta att mormor låg på sjukhus, hon blev rädd...
rädd för att förlora mormor men samtidigt så kändes de som om de var omöjligt att mormor skulle dö...
den 22 november 2007 dör hennes mormor och hon blir förkrossad.
hennes sorg är så stor, hon vill bara ta livet av sig och hon gråter okontrollerat i skolan dagen efter beskedet.
på begravningen gråter hon hysteriskt och hon klarar hon knappt av att gå in i kyrkan...
tillbaka till skolan, hon försöker men de går trögt.
hon får spel på lärarna varje lektion och kan inte kontrollera hennes utbrott.
på vårterminen blir de för mkt, hon bryter ihop på en mattelektion och får prata med läraren och förklara vad som hänt.
läraren är så förstående och frågar om hon ska ta kontakt med kuratorn, vilket hon gör.
flickan får gå till kuratorn och prata ut och får hjälp med sorgen och ilskan.
till hösten känner hon att de kan faktiskt bli bra igen och just sådär dör hennes morfar i cancer...
ännu ett dödsfall, ännu en förlust.
hennes hjärta klarar inte av de, hon blir helt förkrossad och blir hemma i flera dagar från skolan...
väl tillbaka till skolan så går de knappt men hön försöker men de är så svårt och hon bryter ihop i skolan...
hon går hos kuratorn och pratar, vilket gör de hela lite bättre men sen så vill hon finnas där för en kompis som har de svårt också... hon tar på sig allt för mkt och på vårterminen så blir de för mkt och hon orkar inte med sin kompis...
hon känner sig dålig som bara sluta finnas där för henne men hon måste ta itu med hennes egna problem.
under sommaren så umgås dom och så men på hösten blir de för mkt och hon vet inte vad hon ska göra så hon gör absolut ingenting...
hon börjar att arbeta med hennes egna problem och sorger, men nu har hon nått en punkt där hon inte orkar med att bo varannan vecka och egentligen så orkar inte hon bo hemma överhuvudtaget...
hon vill bo hos mamma på heltid men hon är så rädd för att berätta för pappa...
hon berättar och dom ska prata... hon är livrädd och vill bara gråta...
Grejen är den att denna flicka det är jag...