seyaa

livet var bra
inget gjorde henne ledsen,
hon var glad varje dag och hade en massa kompisar.
skratten ekade i korridorerna
skratten var många, inte en dag utan skratt.
hon trallade runt och var lycklig
men de hon inte visste
det som lurade runt hörnet
det skulle hon snart möta
en ensamhet, en sorg
döden.
döden kom och den gick
hon försökte vara glad
ett leende ack så skrek hon på insidan.
ett år går och åter igen runt hörnet möter hon döden.
hon faller handlöst av vägen,
hennes lycka har slocknat
hennes skratt är ett minne blott.
nu var de länge sen skratten ekade i korridoren.
hon söker och söker
men efter vad?
vad söker hon efter? hon vet inte längre.
hon är vilse, hon har inte hittat vägen igen.
det sorliga är att denna flicka är jag...