seyaa

Idag,
idag är de ett år sen morfar dog.
Jag minns den dagen så väl,
jag hade vart med kompisar och sen på eftermiddagen kom mamma hem från finland.
Jag kunde se att de var något, jag visste redan inom mig vad som hänt.
Hon hade fått ett samtal när hon hade landat på arlanda,
hon sa de och sa sen att morfar är borta, han är död.
hela mitt liv rasade samman, jag trodde jag aldrig skulle bli glad igen.
hösten innan hade mormor dött, detta var final tänkte jag, nu rasar jag
nu är mitt liv inget liv att ha längre.
Jag ville inte gå till skolan på måndagen, det var för jävligt.
men tänk nu sitter jag här ett år senare vid liv.
jag trodde jag aldrig skulle leva vid den här tiden, men tydligen så gör jag de.
Jag har haft lyckliga stunder under året men samtidigt så har jag bara velat ta mitt liv, försvinna från denna värld.
det har varit mer sorg än lycka under detta år och jag tänker hela tiden vem ska dö i år då?
året är inte slut än, jag vågar inte, jag är rädd.
rädd för att något ska hända, någon ska dö.
Samtidigt så har den jag älskar försvunnit ur mitt liv, jag är så jävla ledsen,
jag orkar inte mer.